Livet sett genom mitt kalejdoskop
 

Gränserna för min värld utgörs av det jag kan sätta ord på, det jag kan uttrycka    - Ludwig Wittgenstein -

"The limits of my language are the limits of my world"!
- Ludwig Wittgenstein -

"The limits of my language are the limits of my world"!
- Ludwig Wittgenstein -

Att jag fått lära mig olika språk, olika uttryckssätt. Att jag kan uttrycka mig på olika sätt är och har varit en stor glädjekälla i livet. Språk är ett vitt begrepp. Det finns många olika språk. Språk är också intimt förknippat med kultur och upplevelser. Det är svårt att skilja ut enbart det talade språket. Språk är så mycket mer...

Jag fick lära mig engeska i skolan. Många jular under min barndom tillbringade vi i London. Familjen tog fartyget Britannia eller Suecia från Göteborg till hamnstaden Tillbury utanför London.
London UK 1967. Då jag var 19 år 1967 arbetade jag på varuhuset Selfridges vid Oxford Street i London och bodde i Hampstead norra London. Där fick jag öva på engelskan språket och den engelska kulturen. Minnen som format mig.

Jag fick lära mig tyska i skolan. Famijen var under uppväxten mycket i Tyskland. Berlin och Hamburg.
Dusseldorf BDR januari 1968. När jag var 20 år tog jag bilfärjan Stena Germanica från Göteborg till Kiel och körde med min bil ned till Dusseldorf och arbetade vid varuhuset Horten och bodde i Dusseldorf. Där fick jag öva mina tyska språkkunskaper och den tyska kulturen. Minnen som format mig.

Jag lärde mig franska i skolan.
Paris Frankrike juli 1968. Då jag var 20 år hände mycket i världen och speciellt i Paris. Franska ambassaden i Stockholm avrådde mig från att resa till Frankrike i och med att läget var så spänt. Jag tog bilfärjan från Göteborg till Amsterdam och körde ned tiill södra Belgien. Det var på gränsen till inbördeskrig i Frankrike. Inget fungerade. Det fanns ingen bensin att köpa i Frankrike. Inga privatbilar. Jag fyllde flera bensindunkar och satte i bagaget och körde ned till Paris.

Rambouillet Frankrike juli 1968. Jag bodde den sommaren på ett slott "Chateau de vieux Moulin" i staden Rambouillet utanför Paris och övade på mina kunskaper i franska språket och kulturen.
Tog tåget in till Paris på dagen och såg alla barrikader av bänkar, brinnande bildäck osv. på gatorna.

Paris Frankrike juli 1968. Ett minne har etsat sig fast. Jag står tillsammans med hundratals andra på gården till den gamla administrationsbyggnaden vid universitetet Sorbonne och allas blickar är riktade uppåt. Ett högt och brant tak på den höga byggnaden. Högt där uppe är en man som bär en röd flagga och han segar sig uppåt på taket till nocken och sätter fast den röda flaggan och människorna nere på gården jublar...

Revolutionen var mycket nära i Frankrike 1968. Minnen som format mig.









 

Det är mycket som sätts i rörelse när jag visualiserar. När jag ser bilden i min hjärna och uppbådar känslor för den, tar jag mig till den punkten att jag själv tror att jag redan har uppnått målet. Jag implementerar förtroende och tro ut till Universum, för jag fokuserar på slutresultatet och upplever känslan av det, utan att på något sätt uppmärksamma hur jag skall uppnå mitt mål. Min bild i hjärnan ser mitt mål som uppfyllt och klart. Mina känslor ser målet som uppfyllt och klart. Min hjärna och hela mitt jag ser målet som redan uppfyllt och klart. Detta är vad visualisering handlar om.

Peking Kina augusti 1996

Peking Kina augusti 1996. En liknande upplevelse hände 1996 (23 år sedan) i Peking Kina när jag var där och studerade den kinesiska kulturen. Jag bodde då på Peking universitet i stadsdelen Haidian. Peking 1996 var en helt annan stad än vad den är idag.
Idag är Peking som vilken stor världsstad som helst men det var den inte 1996. En helt otrolig utveckling på gott och ont. Utvecklingen i Kina har de senaste tjugo åren varit explosionsartad.

1996 fanns i stort sett bara cyklar i tusen och åter tusentals och väldigt få bilar. Jag kunde ingen kinesiska och inga kinesiska bokstäver.
I princip ingen Pekingbo kunde engelska.  Mitt transportmedel var liksom alla andra Pekingbor cykeln. Jag cyklade överallt.
Problemet var att hitta i bland de trånga gatorn och gränderna "Hutongerna". I och med att jag inte kunde språket och inte heller kunde läsa gatuskyltarna och inte heller kunna fråga någon då ingen förstod mig skapades en mycket speciell och utsatt känsla.
Att helt vara utan språk...!
Peking är en stor stad. På kvällen och natten var ännu svårare att hitta då det var totalmörkt i och med att det saknades gatubelysning. Dock kände jag mig helt trygg bland Pekingborna vilket underlättade.

Peking Kina december 2015. I december 2015 landade jag mitt i natten på Peking Internationella flygplats och skulle ta en taxi in till stan. Stod med hundratals passagerare och taxibilar utanför flygplatsen och försökte förklara till vilket hotell jag skulle. Ingen, totalt ingen taxiförare förstod mig. Jag gick mellan taxibilarna och de lyssnade och skakade på huvudet. Höll på så i nästan en halvtimme innan jag hittade en chaufför som förstod...

Peking Kina januari 2016. Efter förra årets problem i Peking att ingen taxichaufför förstod mig på flygplatsen så tog jag en kopia på informationen om hotellet översatt till kinesiska innan jag flög till Peking. Att inte ha ett gångbart språk där jag inte förstår någon och ingen förstår mig är svårt. Inför den här resan till Peking hade jag kopierat hotellets namn på kinesiska och hade lappen med mig i den jättelika taxikön på Peking Internationella flygplats. Visade upp lappen och inga problem. Den här gången hade vi ett gemensamt språk  i och med min lapp med hotellets kinesiska namn.

Peking Kina augusti 1996. Det var sommar 1996 och jag hade satt väckarklockan på 05.00. Inte mycket folk ute så tidigt på morgonen även i mångmiljonstaden Peking. Jag vaknade och tog en taxi till "Himmelska Fridens torg".
Peking ligger på samma breddgrad som Madrid vilket innebär att somrarna är mycket varma. Denna tidiga morgon var det stora och stekheta "Himmelska Fridens torg" fullpackat med folk. Tusen och åter tusen människor.
Dagen då 50-årsjubileet av den kinesiska revolutionen under Mao firades. Längst fram på byggnaden var ett enormt porträtt av Mao. Maktens språk.

Kineserna är ganska korta till växten. Jag var bland de längsta på torget och kunde se över de andra. Jag stack ut på grund av min längd. Alla var 1996 klädda i vanliga västerländska kläder och hade kamerorna uppe. Detta var en brytningstid. Några år innan hade alla "Maouniformer". Alla väntade på att de stora portarna skulle öppnas och att militärprocessionen skulle komma ut.

Portarna öppnades och militärprocessionen kom ut. Maktens språk. Det var så man firade 50-årsjubileet av den kinesiska revolutionen. Jag tog senare en taxi tillbaka till hotellet. Spännande att ha fått vara en del i den människomassan. "Kinas kultur och språk".
Upplevelser som format min syn på världen vi lever i, globalisering, utsatthet och makt.
Alla delar av språk och kultur.
 

Mitt kroppsspråk 55% Tonläge 38% Mtt talade språk - mina ord 7%

Hur andra läser av vad jag säger:

Mitt kroppsspråk 55%
Tonläge 38%
Mtt talade språk - mina ord 7%


Språk är kommunikation med min omvärld och med mig själv.
Det talade språket, kroppsspråket, känslospråket, kärlekens språk, konstens språk, musikens språk, maktens och politikens språk...

Språk är viktigt inte bara för min kommunikation med andra men också för att jag själv skall kunna växa och att genom språket bättre kunna förstå mig själv, och  min omvärld både intellektuellt och känslomässigt.






 

Ordets makt

Jag är den jag tror att jag är