Historia:
Mjörn...
Min pappa Ragnars historia...
Jag saknar min älskade pappa Ragnar fastän det nästa år är fyrtio år sedan han dog. Pappa - Tack för allt...! Du lärde mig vad kärlek är och du var min största trygghet i livet!!!
4/12-1955. 50-årspresent av de anställda på Väskindustri...
Min pappas Ragnar föddes och bodde i sin barndom i ett torp i Håltet intill Rönnäng på ön Tjörn i Bohuslän...
Man kör över Tjörnbroarna mot Rönnäng. Någon mil innan Rönnäng kommer man till skylten Håltet vid busshållplatsen Mölnebo. Här tar man av till en liten väg. Man följer den här vägen ända tills man kommer till en vändplats där vägen tar slut. Då är man framme.
När man följer vägen kommer man fram till byn Håltet med en öppen äng.
Här är ladan som står kvar. Torpet är för länge sedan rivet. Min pappa född 1905 var 13 år 1918 när de flyttade från torpet till Inland utanför Kungälv. Jag var tillsammans med min kusin Håkan i november 2017 och besökte byn. Jag har varit här en gång tidigare med mina föräldrar när jag var 6 - 7 år gammal. Jag kommer ihåg det mycket väl. Torpet var rivet redan då för 60 år sedan.
Ladan står kvar. Intill här låg torpet där min pappa Ragnar och hans 3 bröder och 1 syster bodde tillsammans i ett rum med jordgolv... Fattigt! Min farfar var stewart på olika fartyg och var hemma bara vartannat år. Min farmor var en mycket stark och självständig kvinna.
Här är granntorpet där Oscar och Alma bodde. De bodde kvar här länge. Det var här vi var och besökte dem när jag var 6 - 7 år och drack kaffe... En familj köpte det här huset 1982 och har totalrenoverat det. De bor här sedan dess permanent.
Byn och torpet ligger ödsligt vid vägens slut med klippor av bohusgranit runt om. En liten väg leder fram till torpet som ligger ett par kilometer från stora vägen. När jag var här sist var det bara en kostig upp hit från stora vägen. Man kan bara ana hur fattigt och svårt livet var här 1905 när min pappa föddes. Mycket ensligt på ön Tjörn långt innan tjörnbroarna och bilfärjor. Ett isolerat samhälle. Ett helt annat Sverige!
Min farfar Anders Olsson och min farmor Augusta Rutgersdotter
Min pappa Ragnar Andersson (son till farfar Anders Olausson "dårav efternamnet Andersson" som han senare tillsammans med sina bröder bytte till Arkhult. Min faster Elsa med min kusin Irene i famnen. Min kusin Rune, min farfar Anders Olausson på väg till barndomshemmet och släktingarna på Tjörn i Bohuslän...
Min pappa Ragnar...
Min pappa Ragnar och min första adoptivmamma Greta 1941. Förlovningsfotografi...?
Min första adoptivmamma Greta, min pappa Ragnar och på andra sidan bordet min morbror och exrapappa Verner och intill honom Gretas syster Rossy Nordbeck som också var kassörska och ekonomiansvarig på Väskindustri...
1953 Mölndal. Utanför faster Jenny Olsson och farbror Bernhard Olsson hus på Lyckogatan 7 i Toltorpsdalen Mölndal. Min kusin Ulla fyller 25 år. Övre raden: Faster Jenny, ?, Farbror John, Ingifta faster Birgit, ?, Ingifta faster Elsa, Ingifte farbror Bernhard. Nedre raden: Kusin Irene, ?, kurin Ulla, ?, ?. Jag bodde hos faster Jenny, farbror Bernhard, kusin Ulla och kusin Rune i huset på Lyckogatan 7 under 6 månader innan jag började skolan... huset är sedan många år rivet och kusin Runes son Reimer har byggt en ny villa på tomten.
Min farfar Anders Olausson...
Undre raden tror jag att kvinnan längst till vänster är min första adoptivmamma Greta och intill henne min pappa Ragnar, min faster Jenny och hennes man Berhard Olsson. Övre raden ovanför Berhnard är min faster Jenny och Bernhards dotter min kusin Ulla och intill henne min kusin Rune Rexmyr. Intill honom min farbror John och intill honom hans fru Birgit Arkhult. De två längst upp till vänster på bilden vet jag inte vem de är...
Min pappa och barnens farfar Ragnar var född 1905 i Stenkyrka församling och bodde som barn i ett litet torp i byn Håltet intill Rönnäng på ön Tjörn i Bohuslän - havet alltid närvarande. Han bodde i ett litet torp med jordgolv och utan vatten och elektricitet på ön Tjörn i Bohuslän. Familjen var fattig.
Min farfar Anders Olausson arbetade som Steward (servitör och kock) inom handelsflottan. Han var borta flera år i sträck. Min farmor Augusta Olausson var en stark kvinna. Hon fick 1892 en dotter - Jenny innan hon träffade min farfar Anders. Min faster Jenny växte upp och sågs alltid som "helsyster" av bröderna. Min farfar och farmor fick de gemensamma barnen Arvid 1900, Ragnar (min pappa) 1905, John 1908 och Hugo 1911. De hade 5 barn varav 4 gemensamma.
Farfar var borta mesta tiden men skickade hem pengar. Farmor Augusta sparade av det lilla hon fick och köpte sedan utan farfar Anders vetskap en liten gård i Torrebräcka vid Nordre Älv utanför Kungälv på fastlandet.
Farmor skrev ett brev till farfar Anders och berättade att hon köpt en gård och att han inte skulle bli arg på henne för det. Brevet finns bevarat hos min kusin Irene. Min kusin Håkan äger och bor på gården nu.
Min pappa Ragnar flyttade hemifrån när han var 14 år och började arbeta vid Kexfabriken i Kungälv. Han arbetade också vid ABC-fabrikerna i Kungälv. Sedan kom han till Göteborg där han hade en kiosk med godis och cigaretter. Han började på en väskfabrik Fidel & Lundgren som arbetare och träffade (han som senare skulle bli min morbror) Verner som också arbetade på den fabriken. De beslutade sig för att bli kompanjoner och starta en egen väskfabrik och fick ett lån av Verners föräldrar - ett startkapital. De startade fabriken nere vid Masthugget i Göteborg.
Fabriken fick namnet Väskindustri AB och varumärket var "Pour Elle". De byggde sedan den stora fabriken i gult tegel vid Bellevue i Kviberg Göteborg. Farbriken blev mycket framgångsrik och de hade 125 anställda och blev Sveriges största väskfabrik. Ragnar och Verner var kompanjoner genom alla år och drev fabriken tillsammans. Ragnar var chef och hade alla kontakter utåt. Verner var också chef och hade hand om allt "inre arbete". Fabriken bestod av två byggnader (se bilderna). När de ålderspensionerade sig frågade de mig om jag ville ta över fabriken men jag tackade nej då jag hade andra planer i livet. De sålde då och lade ned tillverkningen. Byggnaderna sålde de till "Lafayette mobiltelefoner". Idag är byggnaderna företagshotell.
Ragnar gifte sig med en av sömmerskorna vid fabriken Ellen Margareta Sigrid (kallades Greta) Rosenblad. De adopterade mig tillsammans och Greta blev min första adoptivmamma. Hon dog 1955 när jag var 6 år. Jag flyttade då hem till faster Jenny och hennes familj där jag bodde ett år fram till 7 års ålder då skolan började. Flyttade hem till min pappa Ragnar när jag började skolan. När jag var 8 år gifte min pappa om sig med sin kompanjon Verners syster - Märtha som adopterade mig och hon blev min "riktiga mamma".
Ragnar var en mycket stark ledare med gott självförtroende i alla lägen och med stor känsla för andra människors villkor. En mer generös och stark människa har aldrig funnits.
Han ville alltid ha tänt överallt hemma när jag var liten. Mys vid stearinljus förstod han aldrig! Han sa då att han hade lovat sig själv att om han fick ett hem och om han hade råd så skulle det vara tänt jämt. Han hade i hela sin barndom suttit på jordgolv i mörker och i ljuset av stearinljus och aldrig haft elekriskt ljus som många andra med bättre ställt hade i hans barndom. " Min pappa född 1905 -Detta är ett Sverige en generation bort..."
Min pappa Ragnar var en orädd och stark människa som hade framgångar och även motgångar i livet. - Han var en känslomänniska som kunde skratta våldsamt ohejdat och gråta. Han var en stor människa - alltid mycket hjälpsam och generös på många sätt mot anställda och människor i sin närhet. Problem var till för att lösas. Varje julafton fyllde han bilen med fruktkorgar som han och jag åkte runt med till ensamma människor i Göteborg - släktingar, vänner, gamlingar och anställda. Han satt ned och pratade med dem om livet... Han var villkorslös i sin kärlek och glömde aldrig var han kom ifrån.
Pappa Ragnar var myckt glad att jag fick gå i skolan som han aldrig fått göra. Han var också mycket glad och stolt när jag gick ut Lärarhögskolan och blev lärare.
Faster Jenny flyttade till Toltorpsdalen i Mölndal och gifte sig med min farbror Berhhard Olsson. De köpte en villa på Lyckogatan som de bodde i hela livet. De fick en son som ramlade ned för trapporna i tidig ålder och dog. Sedan föddes mina kusiner Rune och Ulla. Jenny var hemmafru och farbror Bernhard arbetade på Väskindustri som arbetare.
Farbror Arvid som var äldst var en riktig kvinnokarl. Han gick som farfar tidigt till sjöss som de fleta pojkar på Tjörn och blev sjöman inom handelsflottan och inom marinen. Farbror Arvid spelade munspel och dansade vilt och han såg stilig ut i flottans uniform. Vid 20-årsåldern kom polion smygande på honom. En flicka på bygden blev gravid och fick en dotter med farbror Arvid när han var 22 år. Han var sängliggande totalförlamad från 24-års ålder och hela livet. Han dog 61 år gammal. Min pappa Ragnar frågade sin bror - min farbror John om han ville bli verkmästare på väskfabriken och ha hand om produktionen vilket han ville och arbetade där till pensionen. Farbror John gifte sig med faster Birgit och de köpte en villa i Göteborg Långedrag. De fick min kusin Bengt.
Min farbror Hugo som var yngst i syskonskaran gifte sig med faster Elsa. De blev bönder och fick ta över gården i Torrebräcka och också ta hand om min farfar som på grund av synsvårigheter slutade på sjön. De fick också ta hand om farbror Arvid som låg totalförlamad där hemma. Gården bestod av tre rum och kök. Farfar och farbror Arvid delade ett litet rum där sängarna precis fick plats. Farbror Hugo och faster Elsa fick mina kusiner Irene och Håkan. Salen användes inte utom på fester. De bodde i köket och stora rummet. Senare byggde de ett rum på vinden åt farfar. Men det var trångbott.
Min pappa Ragnar var ganska vältränad. Hans stora intresse förutom affärerna och familjen var trädgården på Mjörn. Han arbetade all sin fritid där i trädgården genom alla år. Ett ganska tungt arbete som gav bra fysisk träning. Han promenerade också mycket. Dock hade han ett medfött hjärtfel... I november 1978 körde Carina och jag ned från Umeå till Göteborg och hälsade på Ragnar och Märtha. Vi berättade att du Peter skulle födas i april 1979. Både han och Märtha blev mycket glada.
Min pappa Ragnar och min mamma Märtha hade som pensionärer varit på Volvos bolagsstämma på Hisingen och gick som vanligt arm i arm i december 1978 en månad efter vi varit i Götborg genom Centralstationen i Göteborg när Ragnar plötsligt bara föll omkull. Märtha ropade på hjälp och någon ringde ambulansen som kom och tog dem till akutmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset. Ragnar hade fått en hjärtinfarkt och dött direkt i fallet innan han nådde golvet. Ragnar blev 72 år. Märtha satt i väntrummet och läkaren kom ut med ett kuvert med Ragnars tillhörigheter - vigselring osv. Hon tog spårvagnen hem... Nästa dags morgon ringde hon mig och berättade vad som hänt.
Min pappa Ragnar dog ung och hade älskat sina barnbarn - men han visste att Peter var på gång.
Jag älskar min pappa Ragnar!!!
Jag hittade de här gamla tidningarna i ett förråd på Väskindustri i Göteborg. Min pappa Ragnar hade dagarna vid andra världskrigets slut tänkt att detta kommer att bli historiska tidningar och lagt in dem i förrådet där jag många år senare hittade dem... Spännande! Jag har använt dem i min undervisning som lärare i Historia.
Min mamma Märthas historia...
Jag saknar min mamma Märtha fastän det är sexton år sedan hon dog. Mamma - Tack för allt...! Jag älskar dig!!!
Min mamma Märtha på kräftskiva i båthuset på Mjörn...
Min mamma Märtha i New York...
Min mamma Märtha på balkongen Kärralund Göteborg...
Min mamma Märtha och min moster Esther sitter på trappan till lillstugan på Mjörngården..
Längst till höger i bilden ligger min mamma Märtha tillsammans med sina kamrater inom gymnastiken. Bilden är troligtvis tagen vid OS i Berlin 1936. Min mamma var 30 år då.
Min mamma Märtha arbetade hela sitt liv som kassörska på Televerket i Göteborg. Hon fick medalj för "Långt och troget arbete i rikets tjänst". Hon tog hem de senaste telefonmodellerna bl.a. "Cobran"...
Min mamma Märtha Arkhult född Johansson. Min mamma och barnens farmor var en mycket stark kvinna! Min mamma föddes och växte upp i Olskroken i Göteborg. Hennes pappa - min morfar var Alfred Johansson och hennes mamma var?. Alfred hade en liten byggfirma. Hon växte upp med sina syskon Herbert, Esther, Verner och Gustav. De bodde som alla andra i Olskrokens landshövdingehus i ett rum och kök – 2 vuxna och 5 barn.
Herbert gifte sig med Märtha (inte min mamma) och blev konditor och hade två barn Berit och Ralph mina kusiner. (Intressant är att min kusin Ralph Johansson som kom från enkla förhållanden och hade ingen formell utbildning "realexamen motsvarande grundskoleexamen" lyckades arbeta sig upp inom Volvo där han bl.a. var VD för Volvo Japan och slutade sin karriär som Senior Vice President Marketing för hela Volvokoncernen och en av de 8 i ledningsgruppen för Volvo Cars AB med över 30.000 anställda. Min kusin Berit gifte sig med Olle Bännmark. Olle var civilingenjör och arbetade med dynamit. Hans yrkesbeteckning var Uppfinnare. Han arbetade på SKANSKA hela sin yrkeskarriär. Han har varit med vid alla större byggprojekt i Sverige. Vattenkraftdammarna i Höljes Värmland, Tunnelbanan i Stockholm, Vattenkraftdammar i Zambia, Vattenkraftdammar i Italien. Han var också den som ledde arbetet med Lindökanalen i Norrköping och hamnanläggningen.) Esther min ”extramamma” gifte sig aldrig utan hade hushåll ihop med sin bror Verner min ”extrapappa” som inte heller gifte sig. Esther arbetade i möbelaffär ”Adolf Jansson” på Linnegatan i Göteborg. Verner gifte sig aldrig. Han blev tidigt kompanjon med min pappa Ragnar och de startade Väskindustri AB tillsammans och var kamrater och kompanjoner livet ut.
Gustav var den ende som utbildade sig. Han blev ingenjör på Televerket. Han gifte sig med Karin och fick dottern Anita som var min kusin. Hon fick en dotter Lena mitt kusinbarn. Gustav var en ”allkonstnär” mycket intresserad av teknik. Han byggde en radio hemma och alla grannarna i Olskroken kom och lyssnade till radion. Syskonen såg upp till Gustav. Han var också möbelsnickare på fritiden. Han byggde 3 stycken bokskåp med glasdörrar – han behåll ett själv och gav bort ett var till Herbert och Verner. Jag ärvde ett av de bokskåpen av Verner och vi har det i arbetsrummet i Umeå.
Verner född 1898 berättade för mig när han såg den första bilen i Göteborg och också det första flygplanet som landade i Kviberg i Göteborg.
Min mamma Märtha började tidigt 1917 vid 11 års ålder med gymnastik i Olskroken med Lingförbundet. De var 12 stycken flickor som tillsammans gick i gymnastik. Märtha var för ung men hennes kamrater tyckte att hon kunde komma med.
Hon höll ihop med dessa kamrater hela livet. Varje månad träffades de livet ut hos någon i gruppen. De gick runt till varandra och varje gång köpte de tillsammans en penninglott. De vann aldrig. En gång om året var gruppen hemma hos oss. Pappa Ragnar och jag fick inte vara hemma då utan vi gick på teater eller på bio tillsammans.
Efterhand som åren gick dog hennes kamrater. Märtha blev kvar till sist. Hon överlevde alla de andra. Min mammas närmaste väninna i hela livet var Inez Rydell i gymnastikgruppen. Inez var gift med en av göteborgs och ÖIS mest kända fotbollsspelare genom tiderna Sven Rydell. Gatan utanför Scandinavium heter Sven Rydells gata… (Sven Rydell var den landslagsspelare som gjort flest mål 49 av alla landslagsspelare genom tiderna till Zlatan Ibrahomovitz la sitt 50:e mål 2014...)
Min mamma Märtha var som 30-åring med i den svenska gruppen som gymnast i Olympiaden i Berlin 1936 vilket var en stor upplevelse för henne. De fick åka gratis överallt i Berlin och enorma manifestationer i Berlin. Hon såg talet av idrottsminister Rudolf Hess och hur alla på olympiaarenan skrek när Hitler äntrade tribunen.
Hon var i London och tittade på Olympiaden 1948.
Märtha var mycket duktig på att rita och hade en fantastisk handstil. Hennes bror Gustav som arbetade på Televerket fick ett jobb åt henne som kartriterska. Hon arbetade sedan i hela sitt liv som kassörska på Televerket. Hon hade hand om Televerkets löner och ekonomi.
Hon var fram till pensionen inte sjuk en enda dag. Hon sa alltid – om man känner sig dålig så dricker man en flaska Vichyvatten och så blir det bra. Det är bara att gå till jobbet. Mycket plikttrogen. Hon fick svenska statens förtjänstmedalj i guld ”För lång och troget arbete i rikets tjänst”.
Min mamma Märtha var mycket generös och kärleksfull men vissa saker kompromissade hon aldrig med och det var plikten och moralen. Arbetet som kassörska med lönerna var viktigt. Att ha hand om pengar. Hon berättade att under hela sitt yrkesliv vid ”kassan” hade kassan alltid stämt varje dag vid arbetsdagens slut. Detta var mycket viktigt för min mamma. Över huvud taget arbetet var mycket viktigt för min mamma. Alla mina kamrater och klasskamrater hade sina mammor hemma. Märtha arbetade alltid. Min pappa Ragnar som hade det gott ställt (125 anställda) ville gärna att min mamma skulle sluta arbetet vid Televerket och mer vara hemma eller arbeta med honom. De blev ett par sent i livet. Men min mamma Märtha var stenhård. Hon älskade sitt arbete och ställde ultimatum att han aldrig skulle fråga det mer och det gjorde han inte utan hon arbetade kvar på Televerket fram till pensionen. Hon var noga med att ha sitt liv med sitt arbete och sina vänner.
Varje dag åkte min mamma och pappa hemifrån i bilen. Pappa Ragnar körde. Först hämtade de upp min morbror Verner hemma hos honom. Sedan släppte de av min mamma vid sitt arbete och så fortsatte pappa och Verner till fabriken.
På 30-talet inföll ”Egnahemsrörelsen” i Sverige. Sverige fick det bättre och många ville bygga en egen villa. Kålltorp i Göteborg blev ett ”egnahemsområde”. Alfred min morfar och pojkarna byggde en liten villa på Balsamingatan 52 i Kålltorp.
Detta blev ett socialt ”språng” från de trångbodda Iandshövdingehusen i arbetarstadsdelen Olskroken upp till Kålltorp.
Man bodde trångt, I bottenvåningen två rum och kök bodde Alfred och fru, Verner och Märtha.
I andra våningen bodde Herbert med familj med barnen Ralph och Barbro. På vinden i ett rum bodde Esther.
Min mamma Märtha var alltid mycket sportig. På helgerna åkte man skidor med kamraterna upp till Hindås fyra mil enkel väg . På semestern cyklade de ned till Skåne och Blekinge… Min mamma blev 90 år och var fram till 85 ytterst pigg och vital. Hon gick varje vecka på gymnastik fram till 85 års ålder och tog långa promenader på stan.
Ett starkt intryck gjorde en resa som min mamma Märtha gjorde 1945 efter kriget. Hon åkte med passagerarfartyget Batory på en kryssning i Östersjön. Först till dåvararnde Leningrad (St Petersburg) i Sovjetunionen. Det första civila fartyget som anlöpte Leningrad efter kriget. Folkmassorna hälsade dem välkomna i hamnen. Det sönderbombade Polen. De tog tåget till Warsawa som var helt utbombat…
Min mamma Märtha var mycket noga med hur hon såg ut. Hon gick aldrig utanför dörren inte ens för kortare ärenden utan att sminka sig och ha rätt kläder på sig.
Märtha och Ragnar reste mycket. De reste till USA, Thailand och i Europa. Varje vår var de i Paris och inför julskyltningarna i London. Varje år åkte de också till Frankfurt som de tyckte mycket om. Dels i affärer och mässor men också privat.
Min mamma Märtha och min pappa Ragnar var ett mycket ”thigt” par. De var alltid tillsammans och älskad att göra saker ihop. De anordnade stora fester för släkt, vänner och affärsvänner. De hade ett mycket stort umgänge och släkter. De var centrala i umgänget.
Min mamma Märtha var alltid mycket generös och mammig. Alltid när jag hade kamrater hemma så kom hon upp med en bricka med The och smörgåsar till oss. Så länge jag kan komma ihåg så skämde hon bort mig med gränslös kärlek och jag fick alltid vad jag ville ha. Hon sa alltid när jag skulle gå ut i tonåren och jag frågade när jag skulle vara hemma: ”Jag vill att du kommer hem klockan 11 men du gör som du vill för det gör du ändå…”. Det var min mamma Märtha. Hom var en god människokännare och visste alltid hur hon skulle uttrycka sig.
När hennes barnbarn Peter, Claes och David kom förde hon över sin kärlek på dem. Vi bodde på somrarna ihop på Mjörn. Hon hade ingen bil men åkte fram och tillbaka med bussen och hade blommor från stan med sig som hon planterade i stugan för att vi skulle må bra…
Vi var flera år i fjällen ihop med min mamma. Dels i Sälen, Lofsdalen och Duved. Hon älskade det.
När vi kom ned till Göteborg så bjöd hon alltid hela familjen på de finare restaurangerna.
Hon bodde i villan i andra våningen på Kärralundsgatan tills hon fyllt 82.
Då flyttade hon till HSB 55 + boende på Karin Boyes gata nere vid Stampen mitt emot gamla Ullevi i centrala Göteborg. Hon köpte en 2 rums HSB-lägenhet nybyggd. Hon fick välja först i huset vilken lägenhet hon ville ha. En fantastiskt fin lägenhet med stor altan och en fantastisk utsikt över Ullevi och staden. Vi ringde varandra varje dag. Hon bodde där i fem år. Hon var 87 år då hon ramlade och låg på golvet och kunde inte röra sig. Jag arbetade då vid lärarutbildningen Umeå universitet och hade kandidater uppe i Jokkmokk. Tog flyget till Luleå och bilade med hyrbil upp till Jokkmokk. Ringde hela tiden till min mamma men fick inget svar. Ringde då Hemtjänsten som gick in med låssmed. Hon låg då på golvet.
Hon repade sig snabbt men kunde inte bo kvar hemma i lägenheten. Hon fick då en plats på Vegahemmets äldreboende vid Slottskogen. Där bodde hon fram till sin död vid 90 års ålder. Min mamma Märtha levde ett gott liv. Hon gjorde precis som min pappa Ragnar en klassresa och en tidsresa från (fattigsverige) arbetarstadsdelen Olskroken till Örgryte.
Familjen, gymnastiken och ”flickorna” – kamraterna gick som en röd tråd genom hennes liv.
Jag älskar min mamma Märtha!!!
